oh happy day
Jag var så rädd när jag frågade om han dejtade andra. vilket han inte gjorde. Efter ett tag kommer han med frågan. Vill du dejta andra? Jag svarar nej och han stämmer in.
Tar mod igen och frågar: Är du min pojkvän, och precis som jag sa det så lät som om jag var 10 och hade frågat chans. Vill du att jag ska vara det, kommer det från honom. Bara om du vill att jag ska vara din flickvän.
Sen låg vi där tätt och allt var fantastiskt.
(och ja, han ville det)
Lägesrapport
Jag faller, och det känns bra. Allt känns naturligt när vi är tillsammans. Mer naturligt att prata om personlinga saker än med de flesta. Jag har inte ens haft en chans att bli rädd för ett bakslag, nu ska jag bara ha is i magen och inte bli sådär typiskt överanalytisk och för framtidsinriktigt så jag skrämmer bort honom innnan vi ens har hunnit bli seriösa.
Men det känns bra.
En perfekt royal straight flush
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det känns bra, förutom den lilla förkylningen som lurar. Livet trallar på och går hand i hand med det positiva i livet. Jag känner ett lugn inom mig och jag trodde inte det fanns en människa som kunde tänka så otroligt lika och ändå så olikt. Mina tankar finns i hans och jag blir lika förvånad varje gång –”Sa han verkligen vad jag tänkte”.
Så öppet har jag aldrig upplevt det, vilken symbios med en annan levande själ. Det är ett pokerspel med öppna kort. En perfekt Royal straight flush.
Nu kommer mina dumma analytiska tjej-tankar. ”Är det mig han tycker om eller vill han bara ha någon?”
Måste lära mig säga nej
Nu har jag själv gjort det. Inte kunnat bestämma mig för om jag är intresserad eller inte.
Jag saknar pirret, ni vet det nykära pirret i magen när man inte vet vars man ska ta vägen bara han tittar på en.
fan, fan, fan! Jag är en luremus (som norrmännen skulle sagt)
