Whats so hard to understand?!

Jag kommer ALDRIG förstå mig på killar. Hur tänker ni/dem egentligen? När man pratar med sina killkompisar så fattar de direkt och jag förstår precis vad de menar. Men hur kan det komma sig att det inte går alls när man ska prata med en potentiell framtida partner, dejt eller liknande.

I detta fallet har jag tagit hjälp från en killkompis när det kommer till att ragga. Hans tips:
Killar är enkla, inte som tjejer. Vi säger det vi menar, och inte lindar in det.

När en kille hör av sig, man visar intresse på just det sättet ens killkompis sagt att man ska göra och det inte fungerar.

Ska detta vara så svårt. Är man intresserad hör man av sig, är man inte intresserad så hör man inte av sig och inger hopp i den andra och är man bara ute efter ett one-night så kommer man när det finns tillfälle. Man backar definitivt inte och sen inte svarar (speciellt inte om det är du som startat hela konversationen).. Vad är det som är oklart?!


Varför ska man spela svårfångad...

Jag har inte förstått grejen med att spela svårfångad. Varför kan man inte bara höra av sig om man är intresserad. Visst jag kan förstå att man väntar en timme eller två, men när det kommer till att vänta ett dygn så förstår jag inte riktigt hur killar tänker. Är det något de får lära sig i någon skola. Hur man ska göra om man är intresserad av en tjej.

Ett, flirta med henne.
Två, fixa numret och hör av dig ganska snabbt.
Tre, Nu har du henne på kroken. Vänta då att höra av dig ett dygn.
Fyra, var nu ännu segare på att svara så att hon blir tokig innan du droppar bomben och hör av dig. Eller inte, beroende på hur intresserad du är.

Jag tycker vi ska protestera och svara så fort vi bara kan, om vi är intresserad alltså. Grejen är bara att då skrämmer vi väl bort de stackarna som faktiskt vågar skriva. Det här med dejting är komplicerat!!


Två nyblivna främlingar

Jag har aldrig känt mig så liten och obetydlig.

Vi var två främlingar som möttes bland en massa vänner. Två människor som för inte allt för länge sen delade ett liv tillsammans. Två personer som ville veta allt om den andra. Två individer som längtade. Två personer som älskade.

Idag kan man inte se ett spår av de känslor som delades för inte allt så länge sen.

Några få blickar. Knappt ett hej. Än mindre ett leende. Frågorna var obefintliga. De två människorna känner inte längre varandra. 

Jag står ensam kvar och funderar. När hände allt det här och när blev jag ointressant i dina ögon? 




RSS 2.0