Into the wild - citat
Jag känner mig borttappad, jag har tappat bort mig själv någonstans och jag vet inte var jag ska leta för att hitta. Jag är inte längre den jag var, den jag älskade att vara. Jag har blivit ensam i den här förbannade stan och inte för att det inte finns fina människor, utan för att jag väljer så. Jag vet inte längre vad jag ska tycka i ett samtal, jag vet inte längre hur man gör för att vara avslappnat social. "Tråkig." Allt beror på mig. Jag saknar mitt förra jag. "Du var så glad" nu sitter jag där jag gör, fastnat i ett andetag och kan inte andas ut. Jag är en fågel i bur som inte kommer ur. "tragiskt" Om jag ändå inte hade vetat, om jag aldrig hade lärt mig känna. Om jag kunde sluta sörja. Vi människor hade klarat oss så bra utan allt känna, men utan det hade vi då funnits kvar? Jag blir vansinnig av all den frustration jag känner av att inte vet - att inte veta någonting. Vem är jag? Vad ska jag göra? Vem ska jag älska? Vem ska jag tro på? Vem ska jag leva för.. Jag är fast i overkliga luftslott som aldrig blir sanna, drömmen är tagen i från mig och jag vet inte vad jag ska drömma om här näst. Jag är en begränsning för mig själv - Jag, den utan begränsningarnas begränsning ser inte längre möjligheter på samma vis. Jag är rädd att satsa när jag inte har ett dugg att förlora - inte nu, ingenting. Kan man mista mer. Vad blir Mitt nästa steg?
Kommentarer
Trackback
