fromawomansview

Svartsjuka är en hemsk sjuka. Det som är ännu hemskare är att vi trissar upp varandra. Säger han en sak, så kontrar jag med en annan. Det hela blir en ond cirkel. Jag vet att du inte vill höra om mina killkompisar. Varför kan jag inte förstå, vi har ju aldrig gjort något förbjudet. Dom råkar bara vara av det andra könet. Bara för att du inte klarar av att ha det så betyder det inte att jag inte har den förmågan.

Min svartsjuka går inte mot porrskådisarna eller vanliga skådespeleskor, utan till hur du berättar att hon var snygg, hade fasta bröst osv. Jag vill inte veta! Det är inte så jag sitter i en bubbla och tror att du aldrig tittar på någon annan än mig. Hallå? jag är inte korkad, klart du tittar, det gör väl för tusan jag också, men utan att lämna mina utlägg efteråt. 

Det som är bra är att vi pratar, så inget ligger och gror, men hur länge går det med denna kamp innan någon ger vika?

Fort, fort, fort. Så känns det som att mitt förhållande går nu. Negativt, njä det vill jag inte påstå, men det känns som att vi känt varandra och varit tillsammans. Underbart på ett sätt, på ett annat känns det som att vi blivit snuvade på den fantstiska första perioden. Nu ska vi inte vara den som letar problem, men ändå, det känns som att vi missat något.
Fast tycker man om någon så spelar det ingen roll..eller?

Varför kan man inte låta det gamla vara. Varför är man så dum och tror att allt är glömt. Det finns inga känslor intalar man sigsjälv, men likt förbannat så blossar dem upp. Jag vill inte, jag vill bara att det inte ska exictera. Jag vill inte att du ska kunna komma åt mig så lätt. Min stora kärlek - vadå kärlek? Vi passar inte ens ihop. På så många plan är vi olika. Varför dras man då tillbaka. Känner han likadant eller är det bara ett artighetssamtal att prata med mig. Jag borde inte ens tänka, jag borde inte ens försöka ta kontakt, jag borde bara glömma. Gömma mig i Mr Perfects famn istället och säga att han är underbar och min.

Varför spökar mitt förflutna? Varför är det inte lätt att gå vidare? Varför rinner mina tårar igen?

Jag faller, och det känns bra. Allt känns naturligt när vi är tillsammans. Mer naturligt att prata om personlinga saker än med de flesta. Jag har inte ens haft en chans att bli rädd för ett bakslag, nu ska jag bara ha is i magen och inte bli sådär typiskt överanalytisk och för framtidsinriktigt så jag skrämmer bort honom innnan vi ens har hunnit bli seriösa.
Men det känns bra.

Jag vet inte vad jag ska säga mer än att det känns bra, förutom den lilla förkylningen som lurar. Livet trallar på och går hand i hand med det positiva i livet. Jag känner ett lugn inom mig och jag trodde inte det fanns en människa som kunde tänka så otroligt lika och ändå så olikt. Mina tankar finns i hans och jag blir lika förvånad varje gång –”Sa han verkligen vad jag tänkte”.

Så öppet har jag aldrig upplevt det, vilken symbios med en annan levande själ. Det är ett pokerspel med öppna kort. En perfekt Royal straight flush.

Nu kommer mina dumma analytiska tjej-tankar. ”Är det mig han tycker om eller vill han bara ha någon?”

Nu har jag själv gjort det. Inte kunnat bestämma mig för om jag är intresserad eller inte.
Jag saknar pirret, ni vet det nykära pirret i magen när man inte vet vars man ska ta vägen bara han tittar på en.

fan, fan, fan! Jag är en luremus (som norrmännen skulle sagt)

Jag kommer ALDRIG förstå mig på killar. Hur tänker ni/dem egentligen? När man pratar med sina killkompisar så fattar de direkt och jag förstår precis vad de menar. Men hur kan det komma sig att det inte går alls när man ska prata med en potentiell framtida partner, dejt eller liknande.

I detta fallet har jag tagit hjälp från en killkompis när det kommer till att ragga. Hans tips:
Killar är enkla, inte som tjejer. Vi säger det vi menar, och inte lindar in det.

När en kille hör av sig, man visar intresse på just det sättet ens killkompis sagt att man ska göra och det inte fungerar.

Ska detta vara så svårt. Är man intresserad hör man av sig, är man inte intresserad så hör man inte av sig och inger hopp i den andra och är man bara ute efter ett one-night så kommer man när det finns tillfälle. Man backar definitivt inte och sen inte svarar (speciellt inte om det är du som startat hela konversationen).. Vad är det som är oklart?!